Regn

Idag är det inget vidare väder.

Hade lite planer på att släpa med dottern till skogen och plocka blåbär men det får bli en annan gång.

Kanske lika bra det.

Jag behöver som vanligt VERKLIGEN städa upp här men har fastnat framför datorn i vanlig ordning.

Att det ska vara så svårt att komma igång!

Borde äta lite också kanske. Glömmer det när det blir för mycket i huvudet.

Rickard har inte hört av sig än,inte stödfamiljen heller.

Han kanske tyckte att han sagt sista ordet. Får väl göra mig redo för bråk som vanligt.

Att ta tjuren vid hornen

Aaargh! Jag tänker inte bara ge upp. Jag VÄGRAR!

Jag är så trött på att min exman förstör för mig!!

På ett sätt förstår jag honom när han tycker att jag borde kunna planera min sommar bättre med tanke på att jag bara har dem varannan helg (just nu iaf).

Men jag sa faktiskt till honom för flera veckor sendan i MYCKET god tid att jag behövde få vara ledig nästa helg och helgen den 8e Augusti och att jag var väldigt flexibel nu i sommar.

Jag skrev hursom helst ett mail till stödfamiljen som pojkarna och exet har och frågade om de kanske kunde hoppa in.

Jag behöver verkligen få iväg Tyra till mamma och pappa nu.

Han stod ivägen sist då vi hade kunnat åka gratis men nu måste hon faktiskt iväg.

Jag har så mycket soc-strul och läkarbesök hit och dit sen så det är nu eller aldrig jag kan åka.

Hur som helst blev han galen över att jag skrivit till deras stödfamilj och skrev ett sms med stora bokstäver som började med:" JAG HAR SAGT TILL DIG".. och nåt bara brast inom mig.

Jag fick tvärnog. Jag är trött på hans attityd.

Jag har skämts länge över att jag inte kan säga ifrån till honom och det är svårt att få folk att förstå hur det är.

Har man fått stryk i 4 år och trippat omkring på tårna och kännt av vilket humör en person är på hela dagarna så uppstår det nån sorts blockeringar i skallen.

När han säger nej till mig så säger inte jag emot..

Folk säger alltid att det bara är att säga ifrån men det ÄR inte så lätt,och det är väldigt svårt att förklara varför.

Men som sagt,idag fick jag nog.! Jag skrev tillbaka att jag är trött på att han alltid "säger till mig" och att jag är less på det.

Han har inte svarat än och ärligt talat skiter jag i vad han har att säga.

Jag ska göra vad jag kan för att komma iväg och för en gångs skull så får faktiskt han vara lite flexibel. Jag måste åka. Punkt.

Och jag måste börja gå i nån sorts terapi eller nåt så jag blir av med det eviga hukandet så fort han höjer rösten. Han är inte värd det nöjet.

Sova för alltid

Pratat med soc..kommer att ta "ett par veckor" efter att pappren är inlämnade innan jag får några pengar.

Får inte barnledigt av exet så jag kommer inte att kunna vara hos mamma eller med älskling som planerat.

Just nu vill jag mest bara sova. Helst för alltid.

Slut

Gick inte att väcka imorse. Nåt är fel..

Jag är heelt slut!

Vill bara gråta och sova

BitterFitteSöndag

Så är det Söndag. Pojkarna har precis åkt hem och jag är såå trött. Det är inte klokt så mycket vilja som finns i en liten 4 eller 6 åring.

Har sovit i snitt 3 timmar/natt också.

Har skuldkänslor för att jag faktiskt tycker att det är lite skönt när de åker men är ganska lättad över att det blev relativt lugnt denna helg även om de fortfarande löper totalamok när de kommer hem till mig.

När de blev hämtade berättade deras far att de ev ska flytta till en ny lägenhet.

En 6a i ett superfint område. Tur de har råd.

Jag blir litte bitter och jag hatar det.

Här sitter jag och kan inte ens skaffa bredband pga av skulder som han till 99% är orsaken till medan han har 2 bilar och kan byta lägenhet en gång i kvartalet..

Nåja..jag är hyffsat frisk iaf,det är ju bra. Har inte haft ont i kroppen på flera dagar. *jubel*

Jag skulle verkligen vilja flytta. Idag när vi väntade på Rickard sparkade en unge Tyra i magen mitt framför mina ögon. När Tyra sa: Min mamma står där svarade han :Och?

Så är det här. Dessutom är vi den enda svenska familjen på gården så Tyra känner sig så utanför när de andra pratar på sina språk:-(

Drömmen vore att flytta ifrån Linköping och lämna allt jobbigt bakom sig. Börja om och bara få lugn och ro.

Men..jag får väl drömma. Verkligheten slår en ju alltid på käften.

Nu ska jag slå ihop i soffan.

Städångesten låtsas jag inte om...den får vänta till imorgon.

Räddad..iaf tillfälligt

Lite mindre panik idag. Tackar Gud för goda vänner.

Kris

Fan fan fan fan fan!!! Så är vi där igen. Jag är hysterisk. Min hjärna blöder. På riktigt jag tror fan att den gör det!

Fick ett slött sms av min "coach" som talar om att jag inte kommer att få några pengar från försäkringskassan denna månad för att jag missade ett läkarbesök pga att Tyra var sjuk.

Detta innebär att jag måste söka socialbidrag dvs en massa byrokrati och dödsångest.

Och jag som redan kryper på knäna.

Har dessutom lånat pengar som jag bara MÅSTE betala tillbaka om jag någonsin ska kunna se mig i spegeln igen.

Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag går sönder.

Först lyckas min "gode man" få mitt telefoni/bredband avstängt istället för att ordna en avbetalningsplan (som både han och coachen för övrigt sa redan var fixat), sen detta.

Sen ska jag ha pojkarna i helgen och jag har inte ens råd att hämta dem eftersom jag inte har busspengar ens..och att gå en mil med dem känns som ett själkvmordsuppdrag.

Måste försöka få iväg tyra till mamma och pappa i Uppsala. Det är ca 40 mil och INTE gratis.

Jag förstår verkligen inte hur jag lyckas ställa till det så förbannat jämt.

Jag skäms över mig själv. Vill inte alls vara jag just nu. Det gör så ont. Jag HATAR känslan av annalkande katastrof , kaos och hjälplöshet. Jag är inte rustad för det längre. alla de kraftreserverna har tagit slut. Jag studsar helt enkelt inte tillbaka mer. Gode gud HJÄLP MIG!

Slutkörd

Jag är sjuuuuk. Har början till lunginflammation igen och 39 graders feber. Har suttit i ekonomimöte hela morgonen och har ett möte med Tyras skola snart.
Är precis på gränsen nu..