Lilla familjen

Igår var en bra dag. Min älskade Millan och lilla fina familjen kom och visade upp nya tillskottet Ivar Morris Knut Vincent. Äntligen fick jag träffa honom utanför magen! Min och Millans historia är ganska speciell. Allt började nån gång för en massa år sedan när Millan satt i nån dreggig park med punkarna och blev sparkad i skallen av min exman. Naturligtvis tyckte hon efter det inte vidare bra om honom. För att göra en lång historia kort så blev hon långt senare tillsammans med min lillebror. Han bodde då i min lägenhet tillsammans med mig och exmannen. Millan hatade mig-jag hatade Millan. Hon för att jag var tilsammans med Rickard och jag för att hon var tillsammans med Loke. Det första jag sa till henne var viss ett väsande :
-Krossa hans hjärta och jag krossar dig. Riktigt pinsamt idag faktiskt när man tänker på det. Hur som helst så fick vi barn med respektive och eftersom Loke (lillebrorsan) och jag var som ler och långhalm så blev ju jag och Millan mer eller mindre tvingade till umgänge ( om än tjurigt). Det var väl ungefär där nånstans när vi båda fick barn som vi började kunna prata med varandra. När bådas ex sedermera "försvann" spårlöst och tröttnade på oss så fortsatte vi att umgås. Tröstade varandra,stöttade varandra och älskade varandras barn. Nu kan jag inte tänka mig att vara utan henne. Millan är en mycket speciell person. Rak,vass,ärlig och hysteriskt rolig. Vi blir ständigt överraskade över hur lika vi är varandra även om hennes liv just nu ser annorlunda ut än mitt. Hon har haft turen att hinna sin själsfrände. Johan. Han är genombra. Vore det inte för dem så skulle jag nog inte tro på kärleken. Och nu har lilla Ivar äntligen kommit! Jag har nästan kännt mig lika gravid som hon:-) Han är såå fin och glad. Jag vill också ha en till. Nån gång i framtiden. Just nu har jag nog med de tre jag har. Men bebisar är sååå mysigt.

Adhd

Jag har inte haft min diagnos särskilt länge. Jag hade olika andra diagnoser tex cykloida depressioner,borderline och det var t.o.m misstanke om bipolär sjukdom (manodepressivitet). Jag hade turen att ha en bra psykolog som var engagerad i mig och visste lite om min bakgrund-något som är få förunnat idag tyvärr. Hon föreslog en neuropsykiatrisk utredning. Jag bara skrattade. Adhd? Det är väl sånt som bråkiga småpojkar har? Jag har absolut inte sådana problem. Oj vad fel det visade sig att jag hade. Jag har grav adhd. Och allt jag trodde visste om det har visat sig vara fel. Just nu försöker jag vänja mig vid tanken. Det är mycket som händer inom en när man får en sån diagnos. Sorg,lättnad,bitterhet om vartannat. Däremot har jag nu chansen att förstå varför saker har blivit som de blivit,varför jag inte tycks fungera som andra/orkar lika mycket eller lyckas röra till det hela tiden. Det värsta är att man får börja på - 100. Varje dag är en fight. Men träning ger färdighet och snart kanske jag vant mig? Hoppas.

Paisley

Paisleymönster måste vara det fulaste som finns. Enda sen jag var liten har jag hatat det. Det får mig verkligen att må illa. Nu vet ni det.

Måleri

Min målakarriär började tidigt. Någon gång i tvåårsåldern smög jag upp och målade hela lägenheten i vitt. Min kära mor vaknade när jag gav mig på henne med penseln men då var det mesta i lägenheten på min nivå färdigmålat. Igår målade jag om två skåp. Resultatet blev jättefint. Lägenheten däremot blev INTE så fin. Målarfärg på golv väggar barn och möbler (t.o.m dammsugaren), stök och pizzakartonger. Men vad gör man inte för konsten? :-)
Jag är en extremt kreativ människa. Jag måste få skapa på ett eller annat sätt för att må bra. Att restaurera och måla om gamla fula möbler är både roligt och praktiskt eftersom jag inte har råd med att köpa nytt särskilt ofta. Tyvärr har jag ju dessutom ett funktionshinder som gör att jag är extremt rörig. Detta resulterar allt som oftast i att när jag väl bestämmer mig för att måla så måste jag vika åtskillig tid till att röja upp efteråt. Det känns inte alltid så roligt. Särskilt eftersom jag har supersvårt med att "komma igång". Som nu tex. Jag sitter här vid datorn istället för att torka färg och städa. Fy mig! Tur att min arbets terapeut kommer idag. Jag får be henne om hjälp att få igång mig. Hon är bra. Jag måste bara lära mig att faktiskt be om hjälp när jag behöver det. Tyvärr har jag dessutom utrustats med både envishet och tjurskallighet (jag skyller på pappa) så det kan bli lite tufft ibland. Men..livet är hårt. Men jag har fina skåp!:-)

Mitt ex-häradsbetäckaren

Min exmake och jag har världens mest infekterade relation. Han har ett extremt kontrollbehov och har mer hat inom sig än någon människa jag träffat. Dock försöker han ta tag i det och går i terapi för män som slår kvinnor och håller sig nykter med antabus. Snart blir han pappa igen..det är bara fyra veckor kvar! Såhär glad över det är han:

rickard säger:
absolut men det är ju ett tag kvar så....
Moa säger:
tsss
Moa säger:
det är ju jättenart!
rickard säger:
mm.....
Moa säger:
Du måste vara SNÄLL mot henne!
rickard säger:
mm
Moa säger:
det är ju jobbigt att få bebis
rickard säger:
mm..... skit jobbigt


Jag lider med hans flickvän. På riktigt.

Dörrmattor

Uäähh. Vaknade 8.30 och det känns verkligen som om jag inte har sovit överhuvudtaget. Anar dessutom en dos av rejäl vätskebrist-igen. Ögonen känns som sandpapper och huden är jättetorr trots idogt smörjande. Det är det där sabla kaffet. Jag dricker ALDELES för mycket kaffe. Hittade en röd dörrmatta igår. Äntligen. Har letat länge efter det. Ville egentligen ha en helröd för jag har läst nånstans att det inom Feng -Shuin innebär att man bjuder in lyckan i hemmet och tro mig-inget annat kommer över den här tröskeln. Jag vägrar vara olycklig mer! Men den här har stjärnor. På hemsidan har de såå fina dörrmattor med katter och hundar som jag bara älskar men de fanns naturligtvis inte. Jag blev jättearg på Micke igår btw. Han var med oss på Rusta och vägrade bära mina mattor. Inte vet jag varför heller, det brydde jag mig inte ens om att fråga för jag blev tvärförbannad. Missade bussar + 1000 människor + stress + barn + saker som "måste" inhandlas - medicin = EXTREMT otrevlig och lättirriterad Moa. Nu sitter jag och laddar ner en massa avslappnings/mental tränings skivor (som om jag kommer att lyssna på dem). Jag har MASSOR av såna böcker. Tyvärr har jag aldrig ro att läsa dem men lyssna kanske funkar. Om jag kan ladda ner dem till mp3an..om jag kan hitta usbsladden..herregud. Ganska bra var det såhär i efterhand att Swedbank fuckade ur igår dock. Jag har nämligen bara gjort av med hälften av pengarna *vilda applåder* så nu kan jag köpa något extra gott när mina små fina pojkar kommer idag. Det är så mysigt att ha dem nu. De är så fina. De har blivit så lugna. Eller också är det kanske JAG som blivit lugnare? Hursomhelst så tackar jag gud för min medicin idag igen. Jag hade aldrig orkat leva utan den. Sad but True. Åhhh DEN måste jag lyssna på! Metallica! DET var inte igår.

Å LASSE!

Idag var en sån där dag som bara jag kan lyckas med.Den började helt ok med sol och fika på balkongen.Hade möte med min arbetsterapeut på förmiddagen-trodde jag. Helt plötsligt var klockan 17.oo (fråga mig inte hur det gick till) och jag fick kasta mig på bussen eftersom jag lovat dottern att köpa färg för att måla om ett par gamla fula skåp som vi tänkt restaurera. Stressad som fan hoppade vi på en buss till resecentrum. Väl där skulle vi byta buss ..tyvärr var bussen felskyltad så ingen som skulle med den fattade att det var DEN bussen. Lysande. Vi fick åka med nån helt annan buss som skulle till ett helt annat ställe..i "närheten" med en snubbe som inte kunde ett ord Svenska. När vi väl efter mycket om och men kom fram till Rusta var min stressnivå på 100. Sen stressa runt därinne efter färg,sandpapper,penslar,målartvätt..med en tjurig sjuåring som ville ha allt vi INTE skulle ha. När vi skulle köpa knoppar tog det däremot tvärstopp. Inte en knoppjävel i hela affären!( Vi blev dock hänvisade till varenda hylla innan vi gav upp och nån finnig prao kläckte "Nääee det verkar va sliut döh" ) Jag fick den briljanta idén att kolla på IcaMaxi om de hade knoppar där. Efter en massa jidder med växling av pengar och ett skåp som vägrade funka (för att ställa färgburkar och skit i) upptäckte vi att de inte hade knoppar där heller så med 10 min till stängningsdags panikrusade vi in till K-rauta och som tur var hade de knoppar där. Nånstans här blev barnet hungrig/kissnödig så det var bara att kånka iväg till ett hamburgehak och mata/kissa. När vi sedan totalt nedfrysta äntligen kom fram till busshållsplatsen visade det sig att det var 20 min till bussen gick. Precis innan vi klev på upptäckte jag att jag inte hade nån smsbiljett. Här får man nämligen inte handla med kontanter (fantastiskt). Jag klev på och visade hastigt en gammal biljett som jag som tur var hade sparat i inkorgen på telefonen. När vi kom fram till resecentrum försökte jag ta ut pengar i automaten men det var tekniskt fel. På pressbyrån inne på tågstationen funkade det inte heller för Swedbank hade datastrul. När så bussen äntligen kom försökte jag förklara situationen för busschauffören men..han kunde ingen svenska nästan (suprise). Nu ska jag stupa i säng. Jag glömde ju såklart att ta ut min sömnmedicin idag också..men inatt tror jag faktiskt jag klarar mig i alla fall...zzzzzzzzz... tacka vet jag Lasse Kongo! DET är en RIKTIG busschaufför!

Nyflyttad

Happ. Då var man nyinflyttad då.Det är fint här! Ja inte just i min lägenhet kanske ..inte just nu. Nu är det mest kartonger,plastsäckar och klädhögar överallt men det KOMMER att bli jättefint!
Det är lite kul att flytta till en del av stan man aldrig varit i. Det känns inte ens som om vi bor i Linköping. Allt är nytt. Vi går ut och bara upptäcker hela dagarna. Hittills har vi hittat:

*En park som på skylten påstås vara romantisk.( Den bestod dock mest av kaninbajs och elstängsel.)
*En staty av en kvinna med en fana och texten : ”På vakt för fosterlandet”
*Tre svanar: Guldsvanen, Grissvanen(den gör grisljud när den vill ha bröd) och en som inte heter någonting.
*En hög med gräsänder
* En jättesur Canadagås som heter Gösta
*En jättestor kulle
* Ett par affärer
Däremot undrar jag lite över höghuset vid centrum. Idag när vi var vid affären satt det ett gäng förfriskade gubbar på en bänk och skrek till en förfriskad dam på bänken bredvid -Anna-Karin! Kan du hälsa en grej till höghuset! Weird! Spelar det ingen roll till vem Anna-Karin hälsade ,bara han/hon bodde i höghuset eller var det till själva höghuset hon skulle hälsa? Jag vågade inte fråga.
Jag har skruvat ihop en loftsäng till Tyra. Det blev jättebra! Nu hoppas jag bara på att de kommer och tapetserar mitt sovrum snart så att jag slipper sova på golvet. Min jättegjutjärnssäng får vänta med att bli ihopskruvad till tapetseringsgubbarna har härjat klart.
Jag längtar efter värmen och grönskan. Det såg ju lovande ut ett tag men sen blev det bara mer snö:-( Letade upp ett par bilder på bostadsområdet i sommarskrud i alla fall. Nu längtar jag ännu mer.