Jag är så trött på att min exman förstör för mig!!
På ett sätt förstår jag honom när han tycker att jag borde kunna planera min sommar bättre med tanke på att jag bara har dem varannan helg (just nu iaf).
Men jag sa faktiskt till honom för flera veckor sendan i MYCKET god tid att jag behövde få vara ledig nästa helg och helgen den 8e Augusti och att jag var väldigt flexibel nu i sommar.
Jag skrev hursom helst ett mail till stödfamiljen som pojkarna och exet har och frågade om de kanske kunde hoppa in.
Jag behöver verkligen få iväg Tyra till mamma och pappa nu.
Han stod ivägen sist då vi hade kunnat åka gratis men nu måste hon faktiskt iväg.
Jag har så mycket soc-strul och läkarbesök hit och dit sen så det är nu eller aldrig jag kan åka.
Hur som helst blev han galen över att jag skrivit till deras stödfamilj och skrev ett sms med stora bokstäver som började med:" JAG HAR SAGT TILL DIG".. och nåt bara brast inom mig.
Jag fick tvärnog. Jag är trött på hans attityd.
Jag har skämts länge över att jag inte kan säga ifrån till honom och det är svårt att få folk att förstå hur det är.
Har man fått stryk i 4 år och trippat omkring på tårna och kännt av vilket humör en person är på hela dagarna så uppstår det nån sorts blockeringar i skallen.
När han säger nej till mig så säger inte jag emot..
Folk säger alltid att det bara är att säga ifrån men det ÄR inte så lätt,och det är väldigt svårt att förklara varför.
Men som sagt,idag fick jag nog.! Jag skrev tillbaka att jag är trött på att han alltid "säger till mig" och att jag är less på det.
Han har inte svarat än och ärligt talat skiter jag i vad han har att säga.
Jag ska göra vad jag kan för att komma iväg och för en gångs skull så får faktiskt han vara lite flexibel. Jag måste åka. Punkt.
Och jag måste börja gå i nån sorts terapi eller nåt så jag blir av med det eviga hukandet så fort han höjer rösten. Han är inte värd det nöjet.
2 kommentarer:
Nu har jag läst en stund hos dig, och blev nästan lite förbannad på dig ett tag ;)
Du drar ner dig själv, med negativa ord och tankar. Men detta sista inlägg var fyllt med SÅ mycket KRAFT. Jag hoppas att du kan stå upp för den känslan i inlägget. Du ska inte behöva stå tillbaka hela tiden, du har också rättigheter. Du har också ett LIV... som är DITT.
Det måste du ta var på. Och skäms aldrig för att du tycker det är skönt att barnen åker iväg. Det är helt normalt att känna så. Det är endast dom som verkligen vågar uttrycka det som är modiga. Alla känner så ibland, (eller ofta), men säger det aldrig för att det känns "fel". Men måste man verkligen tycka det är kul HELA tiden med barnen???
STÅ PÅ DIG!!.... Låt inte exet styra ditt liv längre, det har han ingen rätt till. Ditt liv är DITT liv, ingen annans....
Lycka till ;)
Tack Majsan:)
Skicka en kommentar