Downwards

Nu har jag haft en sån där lång jobbig "förlamningsperiod" igen. Hjälp mig. Jag sjunker.

Skolstrul

Igår ringde fröken från skolan och berättade att min dotter var helt hysterisk.
Hon grät och skrek och hade fått ett riktigt utbrott.
Jag har aldrig sett henne sådan och hon har aldrig varit så hemma heller.
Det hade börjat som något mindre bråk med några tjejer och trappats upp till ett bråk mot allt och alla.
Jag gick dit och vi pratade. Sedan pratade jag enskilt med fröken och berättade lite om hur det har varit för dottern den sista tiden. Med "pappan" som bara försvann osv
När vi kom hem berättade lilltjejen att hon hade en massa "arghet i magen" för att hon var ledsen på Rickard.
Jag kände att jag nog har varit lite dålig på att "ta" i det där. Försökt att avdramatisera istället och viftat bort.
Vi pratade i alla fall och idag gick hon iväg till skolan jätteglad.
Jag ska ringa sen och höra hur det går. Det är inte klokt hur hjälplös man känner sig ibland..

NightElf

Nu har jag blivit alv på heltid. Jag har ett riktigt bra liv..i min låtsasvärld:-)

Flaggan i topp!

Ny dag. Nya möjligheter..eller hur? Dotterns f.d lärare har ringt soc.
De ringde för att hon inte varit i skolan?!?.
Jag trodde att den gamla skolan skulle meddelas automatiskt om man bytte skola.
Och varför ringer hon inte MIG? Hon har ju mitt nummer? Jag blir ju så trött.
Den skolan och den läraren är det VERKLIGEN skönt att slippa för både mig och min dotter.
T.om familjepedagogen sa: Moa,den där läraren gillar verkligen inte dig. (No shit)
Dessutom har jag pratat med minst fyra familjer som flyttat sina barn ifrån solhagaskolan .
Nu verkar det i alla fall vara bra.
Den nya skolan är visserligen fullproppad med ungar varav 80% är invandrare men jag tycker att de verkar få det att funka jättebra.
Stökigt är det ju liksom alltid när det är många barn.
Tur att de bara är 21 barn i lilltjejens förskoleklass.
Bara 6 tjejer dock..fast hon leker nästan bättre med killar,precis som mamma hahaha:-)
Appropå killar så är jag nog världens sämsta på det.
Har inte pratat "honom" på länge.
Ringer aldrig..bara några snabba ord på msn ibland,jag har så mycket annat. Usch..dåligt.
Han förtjänar verkligen bättre.
Nu ska jag bara slappa. Jag måste.
Har ju två möten idag och bussreseri och möten gör mig ju så fruktansvärt trött så jag måste ta det lite lugnt både innan och efter annars blir jag stressad och det kan gå ut över dottern.
Jag blir så lättirriterad när jag är trött/stressad/rörig i skallen.
Måste tänka på det.
Ska ha ett möte med exet angående umgänge med pojkarna och direkt efter det ska vi träffa flickans blivande stödfamilj.
Det blir samma som hon hade när hon var 1 1/2 år och hennes pappa försvann.
Det känns jättebra..ja inte att han försvann men stödfamiljen *garv*.
Kaffe,snus,luuugna djupa andetag så blir det nog bra.
Måste försöka försöka fräscha till mig och se lite ordentlig ut också.
För en gångs skull:-)
Sträcka på ryggen,huvudet högt och hissa piratflaggan!
Kom an nya dag! Jag ska fånga dig!
Carpe Diem:-)

Dyra droppar..

Sådär. Nu är dagen nästan slut. Skönt. Det gick jättebra att ha småkillarna. De har blivit så lugna och fina. Och stora. Mellan killen sa att han skulle bo hos mig när han blev stor.
-Så inte suuvarna suuvar hos dig mamma. Då bjottaj jag neej dom. Tur för mig att jag har dem.
Sen hade exmaken feber och kom utan flickvännen så han var nästan mänsklig. Vi fick t.o.m åka med dem i bilen till affären! ( för en liten avgift på 20 kronor förståss) *skrattar*
Nu ska jag medicinera mig trött så att det tar slut nån gång.
God natt.

En dag till...

Idag fick jag två jobbiga samtal.
Först ringde Rickard och sa att han måste ha 100 kronor idag för bensin eftersom han skjutsat pojkarna hit några gånger.
Jag har inte de pengarna och han suckade och hade sig och jag fick ont i magen och skämdes.
Sen ringde soc och sa att jag MÅSTE komma på det där mötet imorgon ÄVEN om jag inte har barnvakt så nu får min stackars dotter följa med.
Dessutom vet jag inte hur jag ska betala bussen..man måste ju betala via sms och att lägga 100 kronor på att ladda mobilen just nu känns verkligen onödigt.
Jag har fått betala dubbla hyror den här månaden och jag fick avslag på ALLT jag ansökte om i möbelväg så pengarna bara försvann den här månaden. Dessutom har ju dottern börjat i ny skola och det har inhandlats gymnastikkläder,skor,ryggsäck,sittunderlag och gud vet vad.
Det känns som om jag kämpar hela tiden,jag får aldrig slappna av..alltid är det nåt jag glömmer eller missar. Jag orkar inte ..på riktigt.
Och idag ska jag ha pojkarna och jag vet inte hur jag ska orka och då får jag skuldkänslor mitt snus är slut och jag pallar inte att gå till affären och jag måste städa,tvätta,packa upp böcker,släpa upp saker från källaren,kasta saker,få ordning iTyras rum,måla byrån,laga mat och gah!
Allt jag vill är bara att krypa ihop i fosterställning. När tar det slut? När ska jag få lite lugn och ro?...nu är det verkligen på gränden..vad jag orkar.

Kaos

Jaaa livet tickar på och det känns som om det står stilla men helt plötsligt känner man att det bara rusar förbi där utanför medan jag sitter framför datorn och spelar World of Warcraft.
Det syns i spegeln och det känns i kroppen. Men vad ska man göra?Jag är aldrig barnledig så allt som alla andra gör för att roa sig är omöjligt för mig. Egentid finns inte på kartan.
Idag fick jag fyra tider till viktiga möten som jag såklart inte kan gå på eftersom jag inte har barnvakt. Detta kommer att bli tufft för jag vet att jag kommer att få mycket skäll från diverse håll. Det är ett konstant moment 22. Man blir trött. Dessutom stör jag mig ovanligt mycket idag på den j-a ADHDn. Varför kunde inte jag få samma chans som alla andra? Varför fick jag gå i så många år och känna att nåt var fel,att jag inte passade in eller hörde ihop? Det är ett rent under att jag lever idag. Och nu kan jag ju det, men ibland blir jag ledsen över att det tog så lång tid. Att alla fick oroa sig och undra varför jag mådde dåligt,varför jag var "slarvig",lat odiciplinerad när jag kämpade varje dag så att jag höll på att gå sönder. Ingen visste och jag klandrar ingen men ändå..ibland.
Dessutom, nu då? Vill någon vara vän eller tilsammans med en som har ADHd? Och hur får man omgivningen-skola,vård,omsorg osv att förstå? När säger man det och VAD säger man?
Huvudet bara snurrar. Usch.
Och det där med städningen..hur ska jag göra?
Det verkar gå ganska dåligt. Jag måste göra någon sorts schema. Så att jag har något konkret att göra varje dag och slipper gå med den där di9ffusa otillräcklighetskänslan hela dagarna. Det är då jag fastnar. Vid datorn eller så målar jag eller tittar på film med Tyra. Allt utom det jag BORDE göra. Just nu står en omålad byrå och glor uppfodrande på mig. Jag stänger dörren,sopar under mattan,höjer stereon eller drar ner persiennerna. Jag vill UT ur den här hopplösa ångestlabyrinten men det blir bara rörigare i mig och runt mig hela tiden.
Och nej jag är inte alltid deppig men NÄR jag är det så skriver jag ofta här.
I stället för att gråta -en sån lyx som att kunna gråta är inte alla förunnat tyvär. I wish.

Pust

Det är ju inte klokt egentligen. Det går ju rätt snabbt bara man tar tag i det.
Satte på musik på jättehög volym,dottern och jag tog på oss solbrillor och sen dansstädade vi som bara den.
Fick muta lite med Lördagsgodis och film ikväll :-)
Jag är grymt arg och besviken på mina småbröder. Orsaken kan jag inte ta upp här men de har verkligen gjort bort sig. Det kommer att dröja läänge innan jag pratar med någon av dem igen.
Min dotter har fått asfaltskritor. Jag ville genast kuta ut och..vad FINNS det mer än hage?
Jag kommer ihåg att vi lekte nåt där man hade rutor..tror jag. Shit,var det så länge sen?
Man blir ju mörkrädd. Såhär kan det ju inte vara..
Nä nu ska jag måla läpparna knallröda och gå ut och mata en gås.
Livet är inte mindre glamouröst än man gör det!

Ångest

Idag mår jag bättre men inte min lägenhet. Nu har jag sagt "idag ska vi städa" hela dagen och klockan är 18.18. Jag står inte ut med mig själv ibland. Här är förresten en artikel ur Svenska Dagbladet som alla borde läsa. Nu ska jag ta ett krafttag innan jag dör av ångest!

Jag mår illa

Igår kväll kände jag mig lite krasslig. Det hela började med att jag tyckte att det var jättevarmt och svettades som en galning. Sen började jag må illa.
Först trodde jag att det var för att jag druckit för mycket kaffe men snart förstod jag att det var min stora fasa: Maginfluensa!
Efteratt ha legat och svettats/frusit/kräkts hela natten vaknade jag av att min lillebror ringde.

Han skulle påminna mig om att jag skulle vittna i en misshandelsrättegång klockan 9.00.
Stapplade upp och kom på att det var "skogsdag" i skolan. Letade fram kläder,gav frukost,borstade hår och tänder samt bredde mackor och kokade choklad som i en dimma.
När jag skulle stoppa ner termosen i dotterns ryggsäck tappade jag den på min ta (AJ) och den gick i tusen bitar.
Dottern blev jättebesviken och jag fick om möjligt ännu ondare i magen.
Följde henne till skolan,kom hem ,ringde tingsrätten och kraschade i sängen.
Efter ungefär tre timmar ringde det på dörren. Dottern hade sprungit hem från skolan efter ett bråk med en annan elev och grät hysteriskt. Hennes lärare var med henne.
Vi pratade men jag minns knappt vad vi sa. Försökte förklara att jag var sjuk och jag hoppas att det gick fram så att hon inte trodde jag var full eller nåt-jag måste ha sett helt nyvaken ut.
Jobbigt. Dessutom var det ganska rörigt i hallen efter morgonens bravader. Fatta den liksom ..den ENDA dagen det är stökigt hemma kommer det folk.. så typiskt. Idag är ingen bra dag.

Att älska sig trasig

Nu har mina "smågubbar" varit här. De är 5 och 3 och bor för nuvarande mest hos sin pappa. Det gör skitont. Men det har varit bäst så nu ett tag. Att ge upp sina barn för deras eget bästa måste vara det fulaste en mamma kan göra. Åtminstone om man tittar på omgivningens reaktioner. Hur som helst så har de varit här idag och det var jätte mysigt. Jag älskar så mitt hjärta går i tusen bitar..varje gång de åker.

Lampjakten

Jag håller på att inreda min nya lägenhet som jag nämnt i tidigare inlägg. För de som inte orkar läsa dem så säger jag det igen:-) För att det ska bli så enkelt som möjligt har jag valt att ha max tre färger på textilier ,en sorts "metall" och en sorts trä/möbelfärg i varje rum. Dessutom tar jag ett rum i taget. Just nu är det hallen som är under upprustning. Här gäller
*Färger: Rött,svart,vitt
*Metall: "ärgat" guld (på tex knoppar)
*Trä/möbler: Svart
Jag har målat om 2 skåp. Ett vitrinskåp och ett lite lägre skåp i svart och bytt till fina "antikgulds" knoppar som ser ut som små snurror. Ska även måla om byrån (visst ja) men den ska få röda knoppar. Det som är kvar sen är gångmatta/mattor röda. Taklampor röda och något att ha på väggen. Vad gäller lamporna så har jag fastnat lite för "fransiga" lampor. Tycker att det är lite fulsnyggt. Jag har hittat 2 sorter. Den ena kostar 1.995:- och den andra 175.:- Där kan man snacka prisskillnad. Ibland lönar det sig att leta ordentliugt:-)

Morgonstrul

Pust. Morgnar. Jag borde lyssna mer på min mamma. Hon säger alltid att det är smart att lägga fram kläder osv kvällen innan..och jag tänker varje gång att DET ska jag såklart börja göra. Men..ja ..så blir det ju sällan tyvärr. För det första tar det ganska lång tid för mig att vakna. Det krävs MINST en kopp kaffe,enskilt kuckilurande,tjurande,muttrande och blängande för att ens vara kontaktbar. Sen är det dottern. Hon är svårväckt,minst lika tjurig på morgonen,envis och vimsig. Dessutom är det alltid minst en sak som har försvunnit spårlöst under natten (Jo det är sant!). Imorse var det hårborsten och hårsnoddarna,en svart strumpa och mina nycklar. Det där med när saker försvinner är en historia för sig. Jag HATAR att tappa bort saker,det är det värsta jag vet! Jag blir på ett fruktansvärt humör och allt måste stanna upp tills jag hittat den där saken. Inget är viktigare just då. Att behöva leta efter saker på MORGONEN gör det hela 1000 gånger värre. Dessutom vill inte min dotter äta frukost. Jag har försökt med allt. Alla sorters frukostar,alla sorters tider,vid tvn vid frukostbordet..t.o.m i sängen men nejnej. Hon är inte hungrig på morgonen. Vad gör man? Hon behöver ju äta frukost för att orka hela dagen. Tänk om hon säger i skolan att hon inte äter frukost? Vad ska fröken tänka då? Ska jag kanske prata med fröken och be henne om råd? Usch. Vad jobbigt. Nåja imorse fick hon i alla fall i sig lite flingor och var pigg och glad när jag lämnade henne i skolan. Hennes fröknar verkar jättegulliga. Men hjälp vad många unga pappor det finns i hennes klass..eller deras barn i alla fall:-) Jag tänkte imorse att -Åh,vad kul med fler unga föräldrar,sen slog det mig att jag ju faktiskt inte är så ung längre..alls. Jag är 32 år och skrotar runt i gamla mysbyxor. Det krävs en uppryckning på den där fronten. Man kan åtminstone ta på sig KLÄDER-även om man bara går hemma hela dagarna. Skärpning mamma Moa.

Dåligt

Jäklar vad snabbt det kan svänga i min värld. Idag funkade visst inga strategier. Klockan är snart 18.00 och jag har suttit vid datorn nästan hela dagen. Nu ska vi baka kakor. Misslyckad.

Strategier

Jag har en tendens att fastna i saker. Datorn tex. Just nu sitter jag fast i ett spel. Det är i sådanahär situationer som man får utveckla strategier. Jag gör så att jag ställer en äggklocka på en timme i taget. När klockan ringer måste jag göra något av alla "måsten": Gå ut med sopor,handla,diska tvätta,laga mat osv. Livet blir lättare med strategier:-) Som min nya lägenhet. Här vet jag EXAKT var allt ska vara. Var sak på sin plats har aldrig någonsin stämt bättre. Jag lär mig. Mer och mer för varje dag lär jag mig. Mitt liv funkar bättre idag. Tack gode Gud. Och ja det är inte bara gnäll i den här bloggen..haha