Lilla familjen

Igår var en bra dag. Min älskade Millan och lilla fina familjen kom och visade upp nya tillskottet Ivar Morris Knut Vincent. Äntligen fick jag träffa honom utanför magen! Min och Millans historia är ganska speciell. Allt började nån gång för en massa år sedan när Millan satt i nån dreggig park med punkarna och blev sparkad i skallen av min exman. Naturligtvis tyckte hon efter det inte vidare bra om honom. För att göra en lång historia kort så blev hon långt senare tillsammans med min lillebror. Han bodde då i min lägenhet tillsammans med mig och exmannen. Millan hatade mig-jag hatade Millan. Hon för att jag var tilsammans med Rickard och jag för att hon var tillsammans med Loke. Det första jag sa till henne var viss ett väsande :
-Krossa hans hjärta och jag krossar dig. Riktigt pinsamt idag faktiskt när man tänker på det. Hur som helst så fick vi barn med respektive och eftersom Loke (lillebrorsan) och jag var som ler och långhalm så blev ju jag och Millan mer eller mindre tvingade till umgänge ( om än tjurigt). Det var väl ungefär där nånstans när vi båda fick barn som vi började kunna prata med varandra. När bådas ex sedermera "försvann" spårlöst och tröttnade på oss så fortsatte vi att umgås. Tröstade varandra,stöttade varandra och älskade varandras barn. Nu kan jag inte tänka mig att vara utan henne. Millan är en mycket speciell person. Rak,vass,ärlig och hysteriskt rolig. Vi blir ständigt överraskade över hur lika vi är varandra även om hennes liv just nu ser annorlunda ut än mitt. Hon har haft turen att hinna sin själsfrände. Johan. Han är genombra. Vore det inte för dem så skulle jag nog inte tro på kärleken. Och nu har lilla Ivar äntligen kommit! Jag har nästan kännt mig lika gravid som hon:-) Han är såå fin och glad. Jag vill också ha en till. Nån gång i framtiden. Just nu har jag nog med de tre jag har. Men bebisar är sååå mysigt.