Min målakarriär började tidigt. Någon gång i tvåårsåldern smög jag upp och målade hela lägenheten i vitt. Min kära mor vaknade när jag gav mig på henne med penseln men då var det mesta i lägenheten på min nivå färdigmålat. Igår målade jag om två skåp. Resultatet blev jättefint. Lägenheten däremot blev INTE så fin. Målarfärg på golv väggar barn och möbler (t.o.m dammsugaren), stök och pizzakartonger. Men vad gör man inte för konsten? :-)
Jag är en extremt kreativ människa. Jag måste få skapa på ett eller annat sätt för att må bra. Att restaurera och måla om gamla fula möbler är både roligt och praktiskt eftersom jag inte har råd med att köpa nytt särskilt ofta. Tyvärr har jag ju dessutom ett funktionshinder som gör att jag är extremt rörig. Detta resulterar allt som oftast i att när jag väl bestämmer mig för att måla så måste jag vika åtskillig tid till att röja upp efteråt. Det känns inte alltid så roligt. Särskilt eftersom jag har supersvårt med att "komma igång". Som nu tex. Jag sitter här vid datorn istället för att torka färg och städa. Fy mig! Tur att min arbets terapeut kommer idag. Jag får be henne om hjälp att få igång mig. Hon är bra. Jag måste bara lära mig att faktiskt be om hjälp när jag behöver det. Tyvärr har jag dessutom utrustats med både envishet och tjurskallighet (jag skyller på pappa) så det kan bli lite tufft ibland. Men..livet är hårt. Men jag har fina skåp!:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar