Kaos

Jaaa livet tickar på och det känns som om det står stilla men helt plötsligt känner man att det bara rusar förbi där utanför medan jag sitter framför datorn och spelar World of Warcraft.
Det syns i spegeln och det känns i kroppen. Men vad ska man göra?Jag är aldrig barnledig så allt som alla andra gör för att roa sig är omöjligt för mig. Egentid finns inte på kartan.
Idag fick jag fyra tider till viktiga möten som jag såklart inte kan gå på eftersom jag inte har barnvakt. Detta kommer att bli tufft för jag vet att jag kommer att få mycket skäll från diverse håll. Det är ett konstant moment 22. Man blir trött. Dessutom stör jag mig ovanligt mycket idag på den j-a ADHDn. Varför kunde inte jag få samma chans som alla andra? Varför fick jag gå i så många år och känna att nåt var fel,att jag inte passade in eller hörde ihop? Det är ett rent under att jag lever idag. Och nu kan jag ju det, men ibland blir jag ledsen över att det tog så lång tid. Att alla fick oroa sig och undra varför jag mådde dåligt,varför jag var "slarvig",lat odiciplinerad när jag kämpade varje dag så att jag höll på att gå sönder. Ingen visste och jag klandrar ingen men ändå..ibland.
Dessutom, nu då? Vill någon vara vän eller tilsammans med en som har ADHd? Och hur får man omgivningen-skola,vård,omsorg osv att förstå? När säger man det och VAD säger man?
Huvudet bara snurrar. Usch.
Och det där med städningen..hur ska jag göra?
Det verkar gå ganska dåligt. Jag måste göra någon sorts schema. Så att jag har något konkret att göra varje dag och slipper gå med den där di9ffusa otillräcklighetskänslan hela dagarna. Det är då jag fastnar. Vid datorn eller så målar jag eller tittar på film med Tyra. Allt utom det jag BORDE göra. Just nu står en omålad byrå och glor uppfodrande på mig. Jag stänger dörren,sopar under mattan,höjer stereon eller drar ner persiennerna. Jag vill UT ur den här hopplösa ångestlabyrinten men det blir bara rörigare i mig och runt mig hela tiden.
Och nej jag är inte alltid deppig men NÄR jag är det så skriver jag ofta här.
I stället för att gråta -en sån lyx som att kunna gråta är inte alla förunnat tyvär. I wish.