Morgonstrul

Pust. Morgnar. Jag borde lyssna mer på min mamma. Hon säger alltid att det är smart att lägga fram kläder osv kvällen innan..och jag tänker varje gång att DET ska jag såklart börja göra. Men..ja ..så blir det ju sällan tyvärr. För det första tar det ganska lång tid för mig att vakna. Det krävs MINST en kopp kaffe,enskilt kuckilurande,tjurande,muttrande och blängande för att ens vara kontaktbar. Sen är det dottern. Hon är svårväckt,minst lika tjurig på morgonen,envis och vimsig. Dessutom är det alltid minst en sak som har försvunnit spårlöst under natten (Jo det är sant!). Imorse var det hårborsten och hårsnoddarna,en svart strumpa och mina nycklar. Det där med när saker försvinner är en historia för sig. Jag HATAR att tappa bort saker,det är det värsta jag vet! Jag blir på ett fruktansvärt humör och allt måste stanna upp tills jag hittat den där saken. Inget är viktigare just då. Att behöva leta efter saker på MORGONEN gör det hela 1000 gånger värre. Dessutom vill inte min dotter äta frukost. Jag har försökt med allt. Alla sorters frukostar,alla sorters tider,vid tvn vid frukostbordet..t.o.m i sängen men nejnej. Hon är inte hungrig på morgonen. Vad gör man? Hon behöver ju äta frukost för att orka hela dagen. Tänk om hon säger i skolan att hon inte äter frukost? Vad ska fröken tänka då? Ska jag kanske prata med fröken och be henne om råd? Usch. Vad jobbigt. Nåja imorse fick hon i alla fall i sig lite flingor och var pigg och glad när jag lämnade henne i skolan. Hennes fröknar verkar jättegulliga. Men hjälp vad många unga pappor det finns i hennes klass..eller deras barn i alla fall:-) Jag tänkte imorse att -Åh,vad kul med fler unga föräldrar,sen slog det mig att jag ju faktiskt inte är så ung längre..alls. Jag är 32 år och skrotar runt i gamla mysbyxor. Det krävs en uppryckning på den där fronten. Man kan åtminstone ta på sig KLÄDER-även om man bara går hemma hela dagarna. Skärpning mamma Moa.