The winner takes it all!

Jag vann! Kan inte fatta det!
Var med lite halvhjärtat i en tävling där man kunde vinna julklappar till barnen och tro det eller ej men jag VANN!
Första pris dessutom. Och jag som ligger 5000 back den här månaden.
Snacka om att gud är god.

Han

Nu var det länge sedan jag skrev.
Så mycket har hänt. Höstarna är alltid jobbiga för mig
Men den här hösten har varit full av positiva saker..också.
Jag har träffat Honom. Som det är meningen att jag ska vara med.Som jag är hel med.
Min gudagåva.
Och sånt gör ju lite skillnad:-)

R.I.P Joakim

Inatt dog en av mina bästa vänner. Kan inte fatta att det är sant. Allt blir tomt utan dig Jocke.

...osv

..ja men gud så kul. Så tog man sig äääntligen ner till det förbannade soc. Då visar det sig att checken är utskriven på min gode man?? som är i Jönköping! Isnt life grand?

Just kill me

Förra Fredagen blev jag bestulen på min handväska.
Det hela började med att jag lyckades gå ifrån handväskan eftersom jag hade tre tjuriga ungar med mig.
Jag märkte att väskan var borta direkt vi klev av bussen och jag hoppade på en annan buss och berättade om förlusten så han ringde genast till bussen vi åkte med och talade om läget.
Den andra busschauffören var jätteotrevlig och fräste bara att jag skulle vänta till bussen hade åkt runt ett varv och titta själv.
Efter 1,5 timmar (i spöregn) då jag släpat runt tre små frusna hungriga ungar i diverse affärer kom bussen och självklart var väskan borta...
Jag frågade busschauffören om han kunde hjälpa oss att få åka buss hem men han sa att så funkar det inte så då stod vi där i regnet med mer än 1 mil hem.
Som TUR var så kom en bekant förbi med sin pappa och vi fick låna en femtiolapp.
Sedan när polisen skulle titta på övervakningsfilmen från bussen så var den mystiskt försvunnen..så utredningen lades ner.
Farväl plånbok,leg,mobil,medicinburkar,mp3spelare,nycklar osv osv
De senaste dagarna har varit en desperat jakt på pengar..ingen vet vert jag ska ringa eller vem som kan hjälpa till i krissituationer.
Jag lyckades fixa en utbetalning av akutpengar MEN för att få ut dem måste jag ha leg. (Helt sjukt jag vet)
Sen har jag DESSUTOM lyckats bryta tårna - slog i dem i en stol så jag kan knappt gå.
I helgen (imorgon) kommer pojkarna.
Exet ångrade sig nämligen och kunde absoluuut inte ha dem så här sitter jag nu utan tår,pengar,mat eller medicin. Kill me please...

Saknad

Jag saknar mina killar när de inte är här.
Såå tråkigt att det mest blir bråk bara:-(

Katastrofhelg

Den här helgen har varit fullkomligt katastrofal. Den började med att det blev helt galet med bussarna. De har lagt om trafiken och vi tog fel buss..eller fel håll iaf så vi hamnade i Hackefors..
Såhär såg det ut
Hemifrån till resecentrum-byta buss
Resecentrum till dagis-bytabuss
Dagis till resecentrum-bytabuss
Fel buss till hackefors-byta buss
Hackefors till stan-byta buss
Stan - hem

Detta med tre trötta tjuriga barn, sen har det bara fortsatt.
Olle är helt förskräcklig. Han skriker,spottas och slåss,får fruktansvärda utbrott och ingen av pojkarna lyssnar på mig.
Jag ringde exet och grät igår och bad honom hämta dem men han satt och tatuerade sig.
Han blev jättesur över att jag störde.
Hermans glasögon är sönder tydligen så han ser inget.
Tydligen har de dock råd med två bilar och att tatuera sig men inte med nya glasögon.
De förra fick ju jag betala.
De har visst haft problem med Olle på dagis också..det har ju inte jag fått veta..
Rickard säger att det är för att han har fått en lillebror men jag vet inte vad jag ska tro.
Barnen mår inte bra,jag mår inte bra och min bror har blivit utslängd ifrån sitt kollektiv och har bott hos mig i helgen..han behövde tvätta *suck*

:-)

<3 Familjen

Kärlek

Åhhh idag är en sån där dag som skulle kunna vara helt perfekt!
Igår hade jag bestämt mig för att åka och hälsa på underbara familjen Rönn/Linde men jag fick som vanligt panik och blev hysterisk sjuk på morgonen.
Som tur är så tar inte Millan sånt utan hon skickade helt enkelt sin gubbe för att hämta oss.
Vem kan inte bli lycklig av att träffa en 4 månader gammal superglad bebis som heter Ivar??
Dessutom är ju äkta omtanke den bästa medicinen för allt.
Jag har extrem tur att jag har sådana vänner. Vilda var såå söt,hon hade fått jättelångt hår ohch hon och Tyra lekte så fint och hade picknick i gräset.
Om det inte vore för att det som vanligt är så stökigt här så skulle jag må kanon..men nu jäklar!
Dags att dra upp persiennerna och kavla upp ärmarna. Sen ska jag sitta på balkongen resten av dagen istället för vid dator. Så det så!

Aj

Som jag visste. Min dotter har gått med kronisk tonsillit plus inflammerade halsmandlar kroniskt ..länge. jag som nästan mist vårdnaden om henne pga att hon inte har varit i förskolan,blivit beskylld för att vara överbeskyddande,hållit henne hemma för att jag vill ha sällskap osv. Fyfan. Glad och ledsen..mest trött.

Älska varandra

Och varen framför allt uthålliga i eder kärlek till varandra, ty kärleken överskyler en myckenhet av synder!

Idag bestämmde jag mig för att börja älska.

Nog får vara nog

Idag är en sån där dag som jag bara önskar att jag kunde radera. Alla sk "insatser" som ska vara till för att stötta mig tar livet av mig. Jag räcker inte till för det som får mig att må bra eller för de som behöver mig. Skrev ett mail till soc om att det inte funkar. Hoppas på ett under och svär åt medicinburken för att jag vet att om jag tar mindre så blir jag så trött så jag bara sover och tar jag mer så blir jag rastlös,handlingsförlamad och får dödsångest. Saknar mina vänner min Micke min familj. Är mycket mycket ensam. Disk,städ,tvätt,barn,mathandlande och räkningsbetalande verkar inte bry sig om det dock:-) Jävla dag TA SLUT!

Sommar

Idag känner jag livet i mig

Akuten nästa

Åhh. Vilken dag. Jag har helt otroligt ont i magen och feber. Valde trots det att ha småkillarna idag från 6.45 16 ungefär, bara för att slippa höra allt gnäll om vilken värdelös mamma jag är.
Det var en av de längsta dagarna i mitt liv. ALLT som kunde gå åt skogen gjorde det.
Grabbarna märkte blixtsnabbt att jag inte var 100% så det blev att testa ,testa,trotsa och bråka i 9 timmar i sträck.
Exet ringde vid 16 tiden och som vanligt ville han att jag skulle komma ut till parkeringen med pojkarna. Han visste att jag hade jätteont och att jag mådde dåligt så han passade väl på.
Han satt i bilen och dumglodde medan jag bar på en sprattlande skrikande unge och den andra sprang åt andra hållet. När jag berättade att det varit bråkigt fick jag veta att hemma hos dem var de minsann aldrig bråkiga. Men de har ju regler...
Som om inte jag har det.
Man måste vara bestämd Moa sa han. Det är ju bara att säga ifrån...jovisst.
Jag försökte4 förklara för honom att det är lite skillnad eftersom de faktiskt är två men då himlade han bara med ögonen.
Sen tog jag upp med honom att jag faktiskt skulle ha dem i två veckor den här månaden och att han får 4000 spänn i underhåll och barnbidrag så jag tyckte att han kunde ge mig lite pengar istället för att kräva mig på pengar för bensin. Jag menar..det tar 5 min från honom till mig. SÅ jävla dyrt kan det ju inte vara.
Då börjar han jiddra om att jag ju faktiskt inte köpt kläder till dem på ett HALVÅR!
Dessutom så kunde jag känna på hur han hade det när jag låg på sjukhuset( för två år sen)
Skillnaden där var väl att jag gav honom ungefär 4000 kronor i månaden för ungarna men jag orkade verkligen inte..nu ska jag åka till akuten.

Downwards

Nu har jag haft en sån där lång jobbig "förlamningsperiod" igen. Hjälp mig. Jag sjunker.

Skolstrul

Igår ringde fröken från skolan och berättade att min dotter var helt hysterisk.
Hon grät och skrek och hade fått ett riktigt utbrott.
Jag har aldrig sett henne sådan och hon har aldrig varit så hemma heller.
Det hade börjat som något mindre bråk med några tjejer och trappats upp till ett bråk mot allt och alla.
Jag gick dit och vi pratade. Sedan pratade jag enskilt med fröken och berättade lite om hur det har varit för dottern den sista tiden. Med "pappan" som bara försvann osv
När vi kom hem berättade lilltjejen att hon hade en massa "arghet i magen" för att hon var ledsen på Rickard.
Jag kände att jag nog har varit lite dålig på att "ta" i det där. Försökt att avdramatisera istället och viftat bort.
Vi pratade i alla fall och idag gick hon iväg till skolan jätteglad.
Jag ska ringa sen och höra hur det går. Det är inte klokt hur hjälplös man känner sig ibland..

NightElf

Nu har jag blivit alv på heltid. Jag har ett riktigt bra liv..i min låtsasvärld:-)

Flaggan i topp!

Ny dag. Nya möjligheter..eller hur? Dotterns f.d lärare har ringt soc.
De ringde för att hon inte varit i skolan?!?.
Jag trodde att den gamla skolan skulle meddelas automatiskt om man bytte skola.
Och varför ringer hon inte MIG? Hon har ju mitt nummer? Jag blir ju så trött.
Den skolan och den läraren är det VERKLIGEN skönt att slippa för både mig och min dotter.
T.om familjepedagogen sa: Moa,den där läraren gillar verkligen inte dig. (No shit)
Dessutom har jag pratat med minst fyra familjer som flyttat sina barn ifrån solhagaskolan .
Nu verkar det i alla fall vara bra.
Den nya skolan är visserligen fullproppad med ungar varav 80% är invandrare men jag tycker att de verkar få det att funka jättebra.
Stökigt är det ju liksom alltid när det är många barn.
Tur att de bara är 21 barn i lilltjejens förskoleklass.
Bara 6 tjejer dock..fast hon leker nästan bättre med killar,precis som mamma hahaha:-)
Appropå killar så är jag nog världens sämsta på det.
Har inte pratat "honom" på länge.
Ringer aldrig..bara några snabba ord på msn ibland,jag har så mycket annat. Usch..dåligt.
Han förtjänar verkligen bättre.
Nu ska jag bara slappa. Jag måste.
Har ju två möten idag och bussreseri och möten gör mig ju så fruktansvärt trött så jag måste ta det lite lugnt både innan och efter annars blir jag stressad och det kan gå ut över dottern.
Jag blir så lättirriterad när jag är trött/stressad/rörig i skallen.
Måste tänka på det.
Ska ha ett möte med exet angående umgänge med pojkarna och direkt efter det ska vi träffa flickans blivande stödfamilj.
Det blir samma som hon hade när hon var 1 1/2 år och hennes pappa försvann.
Det känns jättebra..ja inte att han försvann men stödfamiljen *garv*.
Kaffe,snus,luuugna djupa andetag så blir det nog bra.
Måste försöka försöka fräscha till mig och se lite ordentlig ut också.
För en gångs skull:-)
Sträcka på ryggen,huvudet högt och hissa piratflaggan!
Kom an nya dag! Jag ska fånga dig!
Carpe Diem:-)

Dyra droppar..

Sådär. Nu är dagen nästan slut. Skönt. Det gick jättebra att ha småkillarna. De har blivit så lugna och fina. Och stora. Mellan killen sa att han skulle bo hos mig när han blev stor.
-Så inte suuvarna suuvar hos dig mamma. Då bjottaj jag neej dom. Tur för mig att jag har dem.
Sen hade exmaken feber och kom utan flickvännen så han var nästan mänsklig. Vi fick t.o.m åka med dem i bilen till affären! ( för en liten avgift på 20 kronor förståss) *skrattar*
Nu ska jag medicinera mig trött så att det tar slut nån gång.
God natt.

En dag till...

Idag fick jag två jobbiga samtal.
Först ringde Rickard och sa att han måste ha 100 kronor idag för bensin eftersom han skjutsat pojkarna hit några gånger.
Jag har inte de pengarna och han suckade och hade sig och jag fick ont i magen och skämdes.
Sen ringde soc och sa att jag MÅSTE komma på det där mötet imorgon ÄVEN om jag inte har barnvakt så nu får min stackars dotter följa med.
Dessutom vet jag inte hur jag ska betala bussen..man måste ju betala via sms och att lägga 100 kronor på att ladda mobilen just nu känns verkligen onödigt.
Jag har fått betala dubbla hyror den här månaden och jag fick avslag på ALLT jag ansökte om i möbelväg så pengarna bara försvann den här månaden. Dessutom har ju dottern börjat i ny skola och det har inhandlats gymnastikkläder,skor,ryggsäck,sittunderlag och gud vet vad.
Det känns som om jag kämpar hela tiden,jag får aldrig slappna av..alltid är det nåt jag glömmer eller missar. Jag orkar inte ..på riktigt.
Och idag ska jag ha pojkarna och jag vet inte hur jag ska orka och då får jag skuldkänslor mitt snus är slut och jag pallar inte att gå till affären och jag måste städa,tvätta,packa upp böcker,släpa upp saker från källaren,kasta saker,få ordning iTyras rum,måla byrån,laga mat och gah!
Allt jag vill är bara att krypa ihop i fosterställning. När tar det slut? När ska jag få lite lugn och ro?...nu är det verkligen på gränden..vad jag orkar.

Kaos

Jaaa livet tickar på och det känns som om det står stilla men helt plötsligt känner man att det bara rusar förbi där utanför medan jag sitter framför datorn och spelar World of Warcraft.
Det syns i spegeln och det känns i kroppen. Men vad ska man göra?Jag är aldrig barnledig så allt som alla andra gör för att roa sig är omöjligt för mig. Egentid finns inte på kartan.
Idag fick jag fyra tider till viktiga möten som jag såklart inte kan gå på eftersom jag inte har barnvakt. Detta kommer att bli tufft för jag vet att jag kommer att få mycket skäll från diverse håll. Det är ett konstant moment 22. Man blir trött. Dessutom stör jag mig ovanligt mycket idag på den j-a ADHDn. Varför kunde inte jag få samma chans som alla andra? Varför fick jag gå i så många år och känna att nåt var fel,att jag inte passade in eller hörde ihop? Det är ett rent under att jag lever idag. Och nu kan jag ju det, men ibland blir jag ledsen över att det tog så lång tid. Att alla fick oroa sig och undra varför jag mådde dåligt,varför jag var "slarvig",lat odiciplinerad när jag kämpade varje dag så att jag höll på att gå sönder. Ingen visste och jag klandrar ingen men ändå..ibland.
Dessutom, nu då? Vill någon vara vän eller tilsammans med en som har ADHd? Och hur får man omgivningen-skola,vård,omsorg osv att förstå? När säger man det och VAD säger man?
Huvudet bara snurrar. Usch.
Och det där med städningen..hur ska jag göra?
Det verkar gå ganska dåligt. Jag måste göra någon sorts schema. Så att jag har något konkret att göra varje dag och slipper gå med den där di9ffusa otillräcklighetskänslan hela dagarna. Det är då jag fastnar. Vid datorn eller så målar jag eller tittar på film med Tyra. Allt utom det jag BORDE göra. Just nu står en omålad byrå och glor uppfodrande på mig. Jag stänger dörren,sopar under mattan,höjer stereon eller drar ner persiennerna. Jag vill UT ur den här hopplösa ångestlabyrinten men det blir bara rörigare i mig och runt mig hela tiden.
Och nej jag är inte alltid deppig men NÄR jag är det så skriver jag ofta här.
I stället för att gråta -en sån lyx som att kunna gråta är inte alla förunnat tyvär. I wish.

Pust

Det är ju inte klokt egentligen. Det går ju rätt snabbt bara man tar tag i det.
Satte på musik på jättehög volym,dottern och jag tog på oss solbrillor och sen dansstädade vi som bara den.
Fick muta lite med Lördagsgodis och film ikväll :-)
Jag är grymt arg och besviken på mina småbröder. Orsaken kan jag inte ta upp här men de har verkligen gjort bort sig. Det kommer att dröja läänge innan jag pratar med någon av dem igen.
Min dotter har fått asfaltskritor. Jag ville genast kuta ut och..vad FINNS det mer än hage?
Jag kommer ihåg att vi lekte nåt där man hade rutor..tror jag. Shit,var det så länge sen?
Man blir ju mörkrädd. Såhär kan det ju inte vara..
Nä nu ska jag måla läpparna knallröda och gå ut och mata en gås.
Livet är inte mindre glamouröst än man gör det!

Ångest

Idag mår jag bättre men inte min lägenhet. Nu har jag sagt "idag ska vi städa" hela dagen och klockan är 18.18. Jag står inte ut med mig själv ibland. Här är förresten en artikel ur Svenska Dagbladet som alla borde läsa. Nu ska jag ta ett krafttag innan jag dör av ångest!

Jag mår illa

Igår kväll kände jag mig lite krasslig. Det hela började med att jag tyckte att det var jättevarmt och svettades som en galning. Sen började jag må illa.
Först trodde jag att det var för att jag druckit för mycket kaffe men snart förstod jag att det var min stora fasa: Maginfluensa!
Efteratt ha legat och svettats/frusit/kräkts hela natten vaknade jag av att min lillebror ringde.

Han skulle påminna mig om att jag skulle vittna i en misshandelsrättegång klockan 9.00.
Stapplade upp och kom på att det var "skogsdag" i skolan. Letade fram kläder,gav frukost,borstade hår och tänder samt bredde mackor och kokade choklad som i en dimma.
När jag skulle stoppa ner termosen i dotterns ryggsäck tappade jag den på min ta (AJ) och den gick i tusen bitar.
Dottern blev jättebesviken och jag fick om möjligt ännu ondare i magen.
Följde henne till skolan,kom hem ,ringde tingsrätten och kraschade i sängen.
Efter ungefär tre timmar ringde det på dörren. Dottern hade sprungit hem från skolan efter ett bråk med en annan elev och grät hysteriskt. Hennes lärare var med henne.
Vi pratade men jag minns knappt vad vi sa. Försökte förklara att jag var sjuk och jag hoppas att det gick fram så att hon inte trodde jag var full eller nåt-jag måste ha sett helt nyvaken ut.
Jobbigt. Dessutom var det ganska rörigt i hallen efter morgonens bravader. Fatta den liksom ..den ENDA dagen det är stökigt hemma kommer det folk.. så typiskt. Idag är ingen bra dag.

Att älska sig trasig

Nu har mina "smågubbar" varit här. De är 5 och 3 och bor för nuvarande mest hos sin pappa. Det gör skitont. Men det har varit bäst så nu ett tag. Att ge upp sina barn för deras eget bästa måste vara det fulaste en mamma kan göra. Åtminstone om man tittar på omgivningens reaktioner. Hur som helst så har de varit här idag och det var jätte mysigt. Jag älskar så mitt hjärta går i tusen bitar..varje gång de åker.

Lampjakten

Jag håller på att inreda min nya lägenhet som jag nämnt i tidigare inlägg. För de som inte orkar läsa dem så säger jag det igen:-) För att det ska bli så enkelt som möjligt har jag valt att ha max tre färger på textilier ,en sorts "metall" och en sorts trä/möbelfärg i varje rum. Dessutom tar jag ett rum i taget. Just nu är det hallen som är under upprustning. Här gäller
*Färger: Rött,svart,vitt
*Metall: "ärgat" guld (på tex knoppar)
*Trä/möbler: Svart
Jag har målat om 2 skåp. Ett vitrinskåp och ett lite lägre skåp i svart och bytt till fina "antikgulds" knoppar som ser ut som små snurror. Ska även måla om byrån (visst ja) men den ska få röda knoppar. Det som är kvar sen är gångmatta/mattor röda. Taklampor röda och något att ha på väggen. Vad gäller lamporna så har jag fastnat lite för "fransiga" lampor. Tycker att det är lite fulsnyggt. Jag har hittat 2 sorter. Den ena kostar 1.995:- och den andra 175.:- Där kan man snacka prisskillnad. Ibland lönar det sig att leta ordentliugt:-)

Morgonstrul

Pust. Morgnar. Jag borde lyssna mer på min mamma. Hon säger alltid att det är smart att lägga fram kläder osv kvällen innan..och jag tänker varje gång att DET ska jag såklart börja göra. Men..ja ..så blir det ju sällan tyvärr. För det första tar det ganska lång tid för mig att vakna. Det krävs MINST en kopp kaffe,enskilt kuckilurande,tjurande,muttrande och blängande för att ens vara kontaktbar. Sen är det dottern. Hon är svårväckt,minst lika tjurig på morgonen,envis och vimsig. Dessutom är det alltid minst en sak som har försvunnit spårlöst under natten (Jo det är sant!). Imorse var det hårborsten och hårsnoddarna,en svart strumpa och mina nycklar. Det där med när saker försvinner är en historia för sig. Jag HATAR att tappa bort saker,det är det värsta jag vet! Jag blir på ett fruktansvärt humör och allt måste stanna upp tills jag hittat den där saken. Inget är viktigare just då. Att behöva leta efter saker på MORGONEN gör det hela 1000 gånger värre. Dessutom vill inte min dotter äta frukost. Jag har försökt med allt. Alla sorters frukostar,alla sorters tider,vid tvn vid frukostbordet..t.o.m i sängen men nejnej. Hon är inte hungrig på morgonen. Vad gör man? Hon behöver ju äta frukost för att orka hela dagen. Tänk om hon säger i skolan att hon inte äter frukost? Vad ska fröken tänka då? Ska jag kanske prata med fröken och be henne om råd? Usch. Vad jobbigt. Nåja imorse fick hon i alla fall i sig lite flingor och var pigg och glad när jag lämnade henne i skolan. Hennes fröknar verkar jättegulliga. Men hjälp vad många unga pappor det finns i hennes klass..eller deras barn i alla fall:-) Jag tänkte imorse att -Åh,vad kul med fler unga föräldrar,sen slog det mig att jag ju faktiskt inte är så ung längre..alls. Jag är 32 år och skrotar runt i gamla mysbyxor. Det krävs en uppryckning på den där fronten. Man kan åtminstone ta på sig KLÄDER-även om man bara går hemma hela dagarna. Skärpning mamma Moa.

Dåligt

Jäklar vad snabbt det kan svänga i min värld. Idag funkade visst inga strategier. Klockan är snart 18.00 och jag har suttit vid datorn nästan hela dagen. Nu ska vi baka kakor. Misslyckad.

Strategier

Jag har en tendens att fastna i saker. Datorn tex. Just nu sitter jag fast i ett spel. Det är i sådanahär situationer som man får utveckla strategier. Jag gör så att jag ställer en äggklocka på en timme i taget. När klockan ringer måste jag göra något av alla "måsten": Gå ut med sopor,handla,diska tvätta,laga mat osv. Livet blir lättare med strategier:-) Som min nya lägenhet. Här vet jag EXAKT var allt ska vara. Var sak på sin plats har aldrig någonsin stämt bättre. Jag lär mig. Mer och mer för varje dag lär jag mig. Mitt liv funkar bättre idag. Tack gode Gud. Och ja det är inte bara gnäll i den här bloggen..haha

Lilla familjen

Igår var en bra dag. Min älskade Millan och lilla fina familjen kom och visade upp nya tillskottet Ivar Morris Knut Vincent. Äntligen fick jag träffa honom utanför magen! Min och Millans historia är ganska speciell. Allt började nån gång för en massa år sedan när Millan satt i nån dreggig park med punkarna och blev sparkad i skallen av min exman. Naturligtvis tyckte hon efter det inte vidare bra om honom. För att göra en lång historia kort så blev hon långt senare tillsammans med min lillebror. Han bodde då i min lägenhet tillsammans med mig och exmannen. Millan hatade mig-jag hatade Millan. Hon för att jag var tilsammans med Rickard och jag för att hon var tillsammans med Loke. Det första jag sa till henne var viss ett väsande :
-Krossa hans hjärta och jag krossar dig. Riktigt pinsamt idag faktiskt när man tänker på det. Hur som helst så fick vi barn med respektive och eftersom Loke (lillebrorsan) och jag var som ler och långhalm så blev ju jag och Millan mer eller mindre tvingade till umgänge ( om än tjurigt). Det var väl ungefär där nånstans när vi båda fick barn som vi började kunna prata med varandra. När bådas ex sedermera "försvann" spårlöst och tröttnade på oss så fortsatte vi att umgås. Tröstade varandra,stöttade varandra och älskade varandras barn. Nu kan jag inte tänka mig att vara utan henne. Millan är en mycket speciell person. Rak,vass,ärlig och hysteriskt rolig. Vi blir ständigt överraskade över hur lika vi är varandra även om hennes liv just nu ser annorlunda ut än mitt. Hon har haft turen att hinna sin själsfrände. Johan. Han är genombra. Vore det inte för dem så skulle jag nog inte tro på kärleken. Och nu har lilla Ivar äntligen kommit! Jag har nästan kännt mig lika gravid som hon:-) Han är såå fin och glad. Jag vill också ha en till. Nån gång i framtiden. Just nu har jag nog med de tre jag har. Men bebisar är sååå mysigt.

Adhd

Jag har inte haft min diagnos särskilt länge. Jag hade olika andra diagnoser tex cykloida depressioner,borderline och det var t.o.m misstanke om bipolär sjukdom (manodepressivitet). Jag hade turen att ha en bra psykolog som var engagerad i mig och visste lite om min bakgrund-något som är få förunnat idag tyvärr. Hon föreslog en neuropsykiatrisk utredning. Jag bara skrattade. Adhd? Det är väl sånt som bråkiga småpojkar har? Jag har absolut inte sådana problem. Oj vad fel det visade sig att jag hade. Jag har grav adhd. Och allt jag trodde visste om det har visat sig vara fel. Just nu försöker jag vänja mig vid tanken. Det är mycket som händer inom en när man får en sån diagnos. Sorg,lättnad,bitterhet om vartannat. Däremot har jag nu chansen att förstå varför saker har blivit som de blivit,varför jag inte tycks fungera som andra/orkar lika mycket eller lyckas röra till det hela tiden. Det värsta är att man får börja på - 100. Varje dag är en fight. Men träning ger färdighet och snart kanske jag vant mig? Hoppas.

Paisley

Paisleymönster måste vara det fulaste som finns. Enda sen jag var liten har jag hatat det. Det får mig verkligen att må illa. Nu vet ni det.

Måleri

Min målakarriär började tidigt. Någon gång i tvåårsåldern smög jag upp och målade hela lägenheten i vitt. Min kära mor vaknade när jag gav mig på henne med penseln men då var det mesta i lägenheten på min nivå färdigmålat. Igår målade jag om två skåp. Resultatet blev jättefint. Lägenheten däremot blev INTE så fin. Målarfärg på golv väggar barn och möbler (t.o.m dammsugaren), stök och pizzakartonger. Men vad gör man inte för konsten? :-)
Jag är en extremt kreativ människa. Jag måste få skapa på ett eller annat sätt för att må bra. Att restaurera och måla om gamla fula möbler är både roligt och praktiskt eftersom jag inte har råd med att köpa nytt särskilt ofta. Tyvärr har jag ju dessutom ett funktionshinder som gör att jag är extremt rörig. Detta resulterar allt som oftast i att när jag väl bestämmer mig för att måla så måste jag vika åtskillig tid till att röja upp efteråt. Det känns inte alltid så roligt. Särskilt eftersom jag har supersvårt med att "komma igång". Som nu tex. Jag sitter här vid datorn istället för att torka färg och städa. Fy mig! Tur att min arbets terapeut kommer idag. Jag får be henne om hjälp att få igång mig. Hon är bra. Jag måste bara lära mig att faktiskt be om hjälp när jag behöver det. Tyvärr har jag dessutom utrustats med både envishet och tjurskallighet (jag skyller på pappa) så det kan bli lite tufft ibland. Men..livet är hårt. Men jag har fina skåp!:-)

Mitt ex-häradsbetäckaren

Min exmake och jag har världens mest infekterade relation. Han har ett extremt kontrollbehov och har mer hat inom sig än någon människa jag träffat. Dock försöker han ta tag i det och går i terapi för män som slår kvinnor och håller sig nykter med antabus. Snart blir han pappa igen..det är bara fyra veckor kvar! Såhär glad över det är han:

rickard säger:
absolut men det är ju ett tag kvar så....
Moa säger:
tsss
Moa säger:
det är ju jättenart!
rickard säger:
mm.....
Moa säger:
Du måste vara SNÄLL mot henne!
rickard säger:
mm
Moa säger:
det är ju jobbigt att få bebis
rickard säger:
mm..... skit jobbigt


Jag lider med hans flickvän. På riktigt.

Dörrmattor

Uäähh. Vaknade 8.30 och det känns verkligen som om jag inte har sovit överhuvudtaget. Anar dessutom en dos av rejäl vätskebrist-igen. Ögonen känns som sandpapper och huden är jättetorr trots idogt smörjande. Det är det där sabla kaffet. Jag dricker ALDELES för mycket kaffe. Hittade en röd dörrmatta igår. Äntligen. Har letat länge efter det. Ville egentligen ha en helröd för jag har läst nånstans att det inom Feng -Shuin innebär att man bjuder in lyckan i hemmet och tro mig-inget annat kommer över den här tröskeln. Jag vägrar vara olycklig mer! Men den här har stjärnor. På hemsidan har de såå fina dörrmattor med katter och hundar som jag bara älskar men de fanns naturligtvis inte. Jag blev jättearg på Micke igår btw. Han var med oss på Rusta och vägrade bära mina mattor. Inte vet jag varför heller, det brydde jag mig inte ens om att fråga för jag blev tvärförbannad. Missade bussar + 1000 människor + stress + barn + saker som "måste" inhandlas - medicin = EXTREMT otrevlig och lättirriterad Moa. Nu sitter jag och laddar ner en massa avslappnings/mental tränings skivor (som om jag kommer att lyssna på dem). Jag har MASSOR av såna böcker. Tyvärr har jag aldrig ro att läsa dem men lyssna kanske funkar. Om jag kan ladda ner dem till mp3an..om jag kan hitta usbsladden..herregud. Ganska bra var det såhär i efterhand att Swedbank fuckade ur igår dock. Jag har nämligen bara gjort av med hälften av pengarna *vilda applåder* så nu kan jag köpa något extra gott när mina små fina pojkar kommer idag. Det är så mysigt att ha dem nu. De är så fina. De har blivit så lugna. Eller också är det kanske JAG som blivit lugnare? Hursomhelst så tackar jag gud för min medicin idag igen. Jag hade aldrig orkat leva utan den. Sad but True. Åhhh DEN måste jag lyssna på! Metallica! DET var inte igår.

Å LASSE!

Idag var en sån där dag som bara jag kan lyckas med.Den började helt ok med sol och fika på balkongen.Hade möte med min arbetsterapeut på förmiddagen-trodde jag. Helt plötsligt var klockan 17.oo (fråga mig inte hur det gick till) och jag fick kasta mig på bussen eftersom jag lovat dottern att köpa färg för att måla om ett par gamla fula skåp som vi tänkt restaurera. Stressad som fan hoppade vi på en buss till resecentrum. Väl där skulle vi byta buss ..tyvärr var bussen felskyltad så ingen som skulle med den fattade att det var DEN bussen. Lysande. Vi fick åka med nån helt annan buss som skulle till ett helt annat ställe..i "närheten" med en snubbe som inte kunde ett ord Svenska. När vi väl efter mycket om och men kom fram till Rusta var min stressnivå på 100. Sen stressa runt därinne efter färg,sandpapper,penslar,målartvätt..med en tjurig sjuåring som ville ha allt vi INTE skulle ha. När vi skulle köpa knoppar tog det däremot tvärstopp. Inte en knoppjävel i hela affären!( Vi blev dock hänvisade till varenda hylla innan vi gav upp och nån finnig prao kläckte "Nääee det verkar va sliut döh" ) Jag fick den briljanta idén att kolla på IcaMaxi om de hade knoppar där. Efter en massa jidder med växling av pengar och ett skåp som vägrade funka (för att ställa färgburkar och skit i) upptäckte vi att de inte hade knoppar där heller så med 10 min till stängningsdags panikrusade vi in till K-rauta och som tur var hade de knoppar där. Nånstans här blev barnet hungrig/kissnödig så det var bara att kånka iväg till ett hamburgehak och mata/kissa. När vi sedan totalt nedfrysta äntligen kom fram till busshållsplatsen visade det sig att det var 20 min till bussen gick. Precis innan vi klev på upptäckte jag att jag inte hade nån smsbiljett. Här får man nämligen inte handla med kontanter (fantastiskt). Jag klev på och visade hastigt en gammal biljett som jag som tur var hade sparat i inkorgen på telefonen. När vi kom fram till resecentrum försökte jag ta ut pengar i automaten men det var tekniskt fel. På pressbyrån inne på tågstationen funkade det inte heller för Swedbank hade datastrul. När så bussen äntligen kom försökte jag förklara situationen för busschauffören men..han kunde ingen svenska nästan (suprise). Nu ska jag stupa i säng. Jag glömde ju såklart att ta ut min sömnmedicin idag också..men inatt tror jag faktiskt jag klarar mig i alla fall...zzzzzzzzz... tacka vet jag Lasse Kongo! DET är en RIKTIG busschaufför!

Nyflyttad

Happ. Då var man nyinflyttad då.Det är fint här! Ja inte just i min lägenhet kanske ..inte just nu. Nu är det mest kartonger,plastsäckar och klädhögar överallt men det KOMMER att bli jättefint!
Det är lite kul att flytta till en del av stan man aldrig varit i. Det känns inte ens som om vi bor i Linköping. Allt är nytt. Vi går ut och bara upptäcker hela dagarna. Hittills har vi hittat:

*En park som på skylten påstås vara romantisk.( Den bestod dock mest av kaninbajs och elstängsel.)
*En staty av en kvinna med en fana och texten : ”På vakt för fosterlandet”
*Tre svanar: Guldsvanen, Grissvanen(den gör grisljud när den vill ha bröd) och en som inte heter någonting.
*En hög med gräsänder
* En jättesur Canadagås som heter Gösta
*En jättestor kulle
* Ett par affärer
Däremot undrar jag lite över höghuset vid centrum. Idag när vi var vid affären satt det ett gäng förfriskade gubbar på en bänk och skrek till en förfriskad dam på bänken bredvid -Anna-Karin! Kan du hälsa en grej till höghuset! Weird! Spelar det ingen roll till vem Anna-Karin hälsade ,bara han/hon bodde i höghuset eller var det till själva höghuset hon skulle hälsa? Jag vågade inte fråga.
Jag har skruvat ihop en loftsäng till Tyra. Det blev jättebra! Nu hoppas jag bara på att de kommer och tapetserar mitt sovrum snart så att jag slipper sova på golvet. Min jättegjutjärnssäng får vänta med att bli ihopskruvad till tapetseringsgubbarna har härjat klart.
Jag längtar efter värmen och grönskan. Det såg ju lovande ut ett tag men sen blev det bara mer snö:-( Letade upp ett par bilder på bostadsområdet i sommarskrud i alla fall. Nu längtar jag ännu mer.